Välkommen till socialdemokraterna.se
Tack alla som läst och kommenterat inlägg på vår valblogg. Vi har nu massor av socialdemokrater som bloggar och internetarbetet har tagit rejäl fart. Vi som arbetat med denna blogg lägger nu all vår tid på socialdemokraterna.se. Detta blir därför sista inlägget på Valblogg.
Den 17 september är det du som avgör vilken väg Sverige ska ta.
P.S Vi ses i valrörelsen på nätet eller på en plats nära dig.
Sommarledigt på valbloggen
Just nu är det sommartider för valbloggen. Under denna period kan du istället ta följa vår sommarturné genom Sverige längs Göta Kanal med båten m/s News.
Till kaptenens blogg och sommarturnéns webbplats
Trevlig sommar önskar socialdemokraterna
Till kaptenens blogg och sommarturnéns webbplats
Trevlig sommar önskar socialdemokraterna
Slaget om sjukvården och vår framtida välfärd
Landstingsvalet kallas ofta det bortglömda valet. Jag hoppas att ingen väljare i stockholmsregionen glömmer bort att rösta i höstens landstingsval. Det är nämligen ett ideologiskt ödesval. Det är ett val som kommer bestämma hur vår framtida sjukvård ska se ut.
Jag blev socialdemokrat därför att jag på nära håll har sett hur orättvist och nyckfullt livet kan vara. Om du föds frisk eller med ett handikapp. Om du har råd att betala för den bästa vården ur egen ficka eller inte. I socialdemokraternas Sverige ska det inte spela någon roll. Jag tycker det är en självklarhet att alla stockholmare ska få den bästa tänkbara vården, oavsett om du är född med silversked i mun eller får kämpa för att få ekonomin att gå ihop i slutet på varje månad.
Därför tänker jag kämpa stenhårt för en socialdemokratisk valseger i höst. Om moderaterna återigen får styra Stockholms läns landsting väntar nämligen ett skräckscenario på att bli verklighet. Moderaterna vill stycka upp och sälja ut sjukvården till högstbjudande. Till och med de stora akutsjukhusen vill de privatisera och belägga med vinstkrav. Dessutom vill de införa försäkringsfinansiering till sjukvården. I dagligt tal gräddfiler för de rika. Har du råd med en privat sjukförsäkring kan du gå före i kön.
Nej, låt oss för allt i världen inte glömma bort valet till landstinget i höst. Slaget om sjukvården och vår framtida välfärd står där.
Inger Ros
hälso- och sjukvårdslandstingsråd
Stockholms läns landsting
Stockholms läns landsting
Borgerliga partierna slår mot de sjuka och arbetslösa
Torsdagen den 1 juni fattade Finansutskottet beslut om riktlinjer för den ekonomiska politiken och tilläggsbudgeten.
Utskottsmajoriteten med socialdemokraterna i spetsen konstaterar att svensk ekonomi utvecklas starkt och att sysselsättningen nu stiger. Tillväxtgen beräknas bli drygt 3 procent per år under de närmsta åren. (3 procent motsvarar ungefär 75 miljarder, vilket är lika mycket som barnbidragen till landets alla barn under tre år).
Sysselsättningen ökade under 2005 med 0.8 procent ungefär 35.000 personer. Ökningen under 2006 räknar vi med skall blir ungefär 80.000.
Finansutskottet föreslår förutom åtgärder för företagande och integration ytterligare 11.000 platser i arbetsmarknadspolitisk program och 2.000 fler löndebidragsanställningar.
De borgerliga partiernas företrädare föreslår skattesänkningar på cirka 45 miljarder. Dessa skall betalas av de som är sjuka, arbetslösa eller är förtidspensionärer. Dessutom skall den som har sin inkomst från pension betala väsentligt högre skatt än den som har arbetsinkomster eller näringsinkomster. Vi socialdemokrater tycker detta är djupt orättfärdigt och tycker jag till och med omoraliskt.
Arne Kjörnsberg (s)
ordf. i Finansutskottet
Börsmärkt! Om Wallenbergarna i Veckans Affärer
Mitt inlägg publicerat den 22/5 om Wallenbergarna gav 17 kommentarer. I veckan var utskottet i fantastiska Hällefors på studiebesök och sedan läste jag handlingarna inför utskottsbehandlingen av vårpropositionen. Därför har jag först nu uppmärksammat Veckans Affärer nr 21 från den just den 22/5. Den borde mina bloggkritiker läsa.
Artikeln handlar om den gamle "Pirre" Wallenberg. "80 år och mäktigare än någonsin. Tjejerna försvann från stiftelserna. Sönerna (Jacob och Peter)har fått ta över de viktigaste maktpositionerna både där och i sfärbolagen, medan brorsonen (Marcus) har hamnat i bakgrunden."
Jag läser vidare "Det är inga stora affärer som genomförs utan att Pirre först är med på båten. Gambro är ett bra exempel." Artikelförfattaren Anders Billing citerar alltså, "en veteran i gruppen." En anonym direktör säger: "Han (Pirre, alltså) är ständigt uppdaterad om vad som händer och fortsätter att underhålla sitt nätverk. Det sker bland annat genom resor, där ofta Marcus, Jacob och Poker (alltså Peter) följer med. Pirres gamla kontakter blir deras."
På en bild poserar "Pirre" med ett jaktgevär och i faktarutan "The buck stops here" beskrivs Pirres olika engagemang inom "sfären".
En annan faktaruta heter "Maktsfärs-ABC" och berättar hur Du bygger och behåller din maktsfär med mönster av Wallenbergarna. En egen bank sägs vara bra, "barn är ett måste och ska åtminstone vara normalbegåvade" (va! när man läser moderaternas ekonomiska partimotion tror man minst att "entreprenörer" är en särskild art eller ras), "en krasch för någon annan är också bra. Tack vare Kreugersmällen kunde Wallenbergs ta över LME och Tändsticksbolaget för en spottstyver" och slutligen "gäller det att kunna hitta, och locka till sig de smartaste medarbetarna".
Här i slutet kom alltså svaret på min parantes, själva avslöjandet. Delar av den ekonomiska eliten ärver sin makt ungefär som under feodaltiden. De besitter egentligen inga särskilda egenskaper utan skolas upp i ledarskap ungefär som administrativa chefer och politiker. Sedan är det viktigt att de kan välja rätt medarbetare. Att rika människor besitter ett slags exceptionell, nästan genetiskt betingad skicklighet är alltså en myt. Det handlar bara om det sociala arvet, precis som vi socialdemokrater alltid sagt. Genom jämlikhetspolitik ska vi ge alla de chanser som borgerligheten vill förbehålla enbart de rikares barn. Marcus, Jacob och Peter föddes med guldsked i munnen, det ska de vara tacksamma för.
Arne Kjörnsberg
Riksdagsledamot (s)
Girighet och rädsla - Sådan är kapitalismen?
Vi socialdemokrater har varit slappa med vår diskussion om marknadsekonomin och kapitalismen. Nederlaget i Löntagarfondsfrågan försköt debatten högerut. Böcker som nyliberalen Johan Norbergs "Till världskapitalismens försvar" och glödande marknadsekonomiska alster från Timbros Johnny Munkhammar tillåts passera nästan okommenterade.
Det finns inte heller något borgerligt motstånd gentemot nyliberalismen. I Europa var både brittiska och tyska konservativa företrädare förr anhängare till en "social marknadsekonomi" (ett uttryck som jag tror även Bertil Ohlin använde) och vi ska inte prata om den franska borgerligheten där gaullister länge försvarat statligt ägande.
Fram till Thatcher och Reagan fanns alltså ett visst samförstånd i Europa kring att kapitalismen skulle vara "inbäddad" av vissa regler och ramar. Marknadsekonomi i dess primitiva och råa form, som struntade i både människor och miljö, accepterades inte längre.
Fackföreningar och arbetstagarnas delaktighet i produktionen var också självklarheter.
Från 1980-talet har ett slags "rövarkapitalismen" i allt högre utsträckning kommit att förespråkas av olika nyliberala tänkare och debattörer. Bort med staten och alla regler (utom de som ensidigt skyddar äganderätten). "Låt bara marknaden råda så fixas allt av sig självt" är fältropet.
Det behövs en ny debatt om både kapitalism och marknadsekonomi. En debatt som tar sig utgångspunkt i de tydliga brister dessa system har. Vi har nyligen sett hur instabil börsen på många sätt är, kurserna kan fara ned och upp igen utan egentlig orsak. "Marknaden" blir plötsligt nervös, tittar likt lindansaren ned och riskerar att störta mot marken. En börskommentator uttryckte det som att marknaden styrs av "girighet och rädsla". Jag tycker inte att det låter särskilt tilltalande. Är det dessa värderingar som ska vägleda människor?
Ger de vår ekonomi en bra balans och stabilitet?
Före detta Skandiachefen Lars-Eric Petersson dömdes i förra veckan till två års fängelse för att han lyfte bort bonustaket vilket innebar att företaget betalade ut 185 miljoner för mycket till olika direktörer. Bonusprogrammen till ledande befattningshavare omfattade sammanlagt fantasibeloppet fyra miljarder. Nästan vad hela verksamheten kostar i min hemkommun Borås under ett år.
I förra veckan föll också domarna i den s.k. Enron-skandalen i USA. Enron bildades 1985 av två konventionella energibolag och växte till ett jättelikt el-, naturgas och kommunikationsbolag med 21 000 anställda. Enron med bas i Houston, Texas, blev USA:s sjunde största börsbolag. Omfattande redovisningsfusk pågick dock och avslöjades hösten 2001. Aktiernas värde föll som en sten. I ett slag utraderades värden på ca 300 miljarder kronor och tiotusentals anställda förlorade sina jobb och pensionsbesparingar. I en särskild uppgörelse med storbankerna Canadian Imperial Bank of Commerce, JP Morgan & Chase samt Citigroup ersätter dessa tre banker Enrons aktieägare med 48,2 miljarder. Bankerna påstås ha bistått Enronledningen i redovisningsfusket och uppgörelsen får väl betraktas som ett halv erkännande om delaktighet. Vilken ersättning de anställda fått framgår däremot inte av finanstidningarnas rapporter. Ingen, är väl en god gissning.
Tidigare har flera Enron-direktörer tillsammans med fyra tidigare direktörer i finansbolaget Merrill Lynch dömts för inblandning i skandalen. En av de två huvudåtalade, koncernens ordförande Kenneth Lay var George Bush största bidragsgivare i presidentvalet 2000.
Visst behöver kapitalism och marknadsekonomi "bäddas in" i lagar och regler! Arbetarrörelsen måste åter med kraftfull stämma tala mot girighet och förvildad kapitalism!
Arne Kjörnsberg
Ordf. i Riksdagens Finansutskott (s)
CFR ej kopplat till företagarrådslaget men väl Timbro-sfären!
Gunnar Strömmer, VD för Centrum för Rättvisa (CFR) har hört av sig till mig och krävt ett tillrättaläggande av min blogguppgift från den 15/5 om "Högerns Herrar". CFR har inget med det s.k. Företagarrådslaget att göra. Företagarrådslaget som formulerat Alliansens tillväxtpolitik och där den moderate partisekreteraren Sven-Otto Littorin sitter med, ingår istället i något som heter Den Nya Välfärden. CFR har inga kopplingar till Den Nya Välfärden. Det var slarvigt av mig, i den tidigare bloggen "Filttofflestrategin och de som väntar i skuggorna" från den 27/4 lämnade jag ju rätt uppgift på denna punkt. Rätt ska vara rätt och Strömmer får här mitt beriktigande.
För att sedan återupprepa. Vad vi vet är att Svenskt Näringsliv år 2003 överförde 300 miljoner till Stiftelsen Svenskt Näringsliv som främst driver sin verksamhet via Timbro men som också fungerar som "såddkapitalist" (deras egna ord) för nyliberala organisationer där Centrum för rättvisa är en sådan groende eller utväxt produkt. Stiftelsen Svenskt Näringsliv har en styrelse på sex personer med olika kopplingar till gamla SAF och näringslivets forskningsinstitut Ratio.
Min poäng är följande. Moderaterna har alltid varit en liberal-konservativ cocktail. Länge var både moderaterna och SAF trollbundna av den anglosaxiska nyliberalismen. Likt Gorbatjev på 1980-talet påstås Fredrik Reinfeldt släppt lös "glasnost", öppenhet, och en perestrojka, "förändring" i sitt parti. Gorbatjev ville med måttfulla och i huvudsak ekonomiska reformer rädda Sovjetkommunismen men hade långt ifrån alla i kommunistpartiet med sig. Runt om i statsapparaten fanns också motstånd gentemot hans politik. Reinfeldt vill offra den mer extrema nyliberalismen för att göra moderaterna "valbara". Han har dock långt ifrån alla med sig i partiet. Dessutom finns det just en stor flora av nyliberala kamporganisationer skapade av SAF och enskilda moderater vars inflytande på moderat tänkande han inte kan avveckla över en natt. Det blir inte lättare av att Svenskt Näringsliv tyvärr numera åter låter som gamla SAF och även har andra borgerliga partier som centern som sin flöjt. Reinfeldt kommer också att få både Skattebetalarnas förening och Villaägarnas Riksförbund i strupen, om han inte levererar det de och andra begär.
Strömmer må ursäkta, men han och CFR ingår i ett slags nyliberalt präglad organisationsflora vars syfte ytterst är att stödja upplösningen av den svenska modellen. Jag själv tror däremot på att göra saker tillsammans och på att hålla ihop Sverige. Jag tror inte heller att Reinfeldt eller de andra från vad tidningen Fokus kallade "Europas nya mjukishöger" kommer att visa sig så mjuka i handling när det väl gäller. Vi och moderaterna trängs inte på ett mittfält utan strider om en framtid där antingen alla ges plats att komma med eller en där vassa armbågar gäller och vissa kommer att knuffas ut.
Arne Kjörnsberg
Arne Kjörnsberg
En viktig partistyrelseledamot för de "nya" moderaterna!
Greve Gustaf Douglas äger och driver förvaltningsbolaget Wasatornet. Han är ordförande och huvudägare i Investment Latour (fd Hevea) och Säki. "I mitten av 1980-talet hamnade Gustaf Douglas i strid med Robert Weil om Skrinet", skrev Dagens Industri 23/11 2002. "Där var han nära att förlora allt, men det slutade med att han fick ett krigsbyte i form av Skrinets dotterbolag Hevea och ett litet trött bevakningsföretag som hette Securitas. Hevea döptes om till Latour och Securitas började en fantastisk utveckling." Därefter har Douglas och hans familj skurit guld med täljknivar.
Dagens Industri den 27/7 2004 skrev att i Wasatornet låg familjen Douglas ägande i säkerhetsbolagen Assa Abloy, Securitas och investmentbolaget Latour. Liksom ägandet i Boxholms skogar, vårdföretaget Attendo Senior Care och Sparbössan Fastighets AB. "På två år har Wasatornet delat ut över en halv miljard kronor kontant till Gustaf Douglas, hans hustru och deras två barn."
DN Ekonomi den 16/5 2006 skrev att Latour är ett blandat investmentbolag. Bolagets verksamhet består i en helägd industri- och handelsrörelse och en börsportfölj. Börsportföljens största innehav är: Assa Abloy, Fagerhult, Elanders, Munters, NEA, Securitas och Sweco. Börsportföljen har ett marknadsvärde på ca 7 miljarder och industri- och handelsrörelsen har ett marknadsvärde på ca 4 miljarder,
Är det guldets makt som fört Douglas in i det "nya arbetarpartiet", moderaternas partistyrelse där han sammanstrålat med en annan entreprenör från näringslivet, partisekreteraren Sven-Otto Littorin?
Vilken är deras kallelse och vad brinner dessa idealister för? För fackföreningar, kollektivavtal och arbetsrätt? För arbetslösa och sjuka? Det är dags att tala klarspråk. Den ekonomiska eliten i Sverige sträcker ut handen efter den politiska makten, ingen ska inbilla sig något annat! Douglas är bara den tydligaste illustrationen av detta. Jag är egentligen mer oroad över dem som står i skuggorna och väntar.
Arne Kjörnsberg (s)
ordf. i Riksdagens Finansutskott
IMPERIET ELLER OM STORFINANSENS MAKT I SVERIGE
Timbrohögern har en blogg som heter "Enpartistaten" och som påstås handla om oss socialdemokrater, men som nog snarare handlar om hur de ser på oss. De påstår att vi socialdemokrater bestämmer allt, men har arbetarrörelsen verkligen all makt i sin hand?
Tidningen Affärsvärlden hade den 24/3 en utomordentlig liten artikel som kanske lite visar på en del av våra begränsningar. De skrev i ingressen: "Familjen Wallenbergs företagsimperium sväller i snabb takt. Sfärens nya tungviktare, bröderna Jacob och Peter Wallenberg jr, styr nu över företag med ett sammanlagt värde av närmare 2 1000 miljarder, en ökning med nästan 700 miljarder på bara ett år."
Wallebergspojkarna är alltså tre, bröderna Jacob och Peter eller "Poker", bägge söner till Pieter eller "Pirre". De har flyttat fram sina positioner relativt Marcus eller "Husky" son till framlidne Marc. Pirre och Marc var söner till Marcus Wallenberg, "Dodde". Hänger Ni med?
Det finns döttrar också men i gubb- och grabbväldenas näringsliv är de utfyllnad som besitter styrelseposter men ingen makt.
Genom Investor och Wallenbergsstiftelserna har familjen ett stort ägarinflytande i 15 storföretag: Astra Zeneca, Ericsson, ABB, SEB, Atlas Copco, Investor, Stora Enso, Scania, Electrolux, SKF, Gambro, Saab, SAS, OMX och WM-Data. Hur många tusen anställda har dessa företag i Sverige och utomlands? Hur många orter och bygder är inte beroende av de arbetstillfällen dessa företag och deras underleverantörer har? Snacka om makt!
"Att verka men inte synas" var gamle Marcus valspråk. Dagens Marcus, sonsonen, tycker att det behövs växling vid makten. Lustigt nog anser Ericssons VD Carl-Henric Svanberg det också. Liksom tidigare VD:n i Electrolux och styrelseordföranden i Ericsson och Svenskt Näringsliv, Michael Treschow. Det är det här järngänget som stöttar det "nya arbetarpartiet" moderaterna. Tror någon på fullt allvar att de gör det för att stödja löntagarnas intressen?
Arne Kjörnsberg (s)
ordf. i Riksdagens Finansutskott
Äldreomsorgen i Tyresö ska dansa efter marknadens pipa
Det var kommunfullmäktige i Tyresö igår kväll. Nu undrar säkert vän av ordning varför jag skriver om lokal Tyresöpolitik på den nationella valbloggen. En högst befogad fråga tycker jag själv.
Men det förslag som jag ska berätta om, har ett stort allmänt nyhetsvärde.
Det är något nytt, något som kommer att bryta sönder principerna om den generella välfärdspolitiken. Det blir en helt annan äldreomsorg. Och det kan sprida sig till din kommun, där du bor. Tänk på det.
Jag började mitt anförande i kommunfullmäktige på följande sätt:
2013 på våren flyttar Anna-Greta Jonsson 85 år fyllda in på Äldreboendet Krusmyntan. Hon trivs och blir väl omhändertagen. Personalen är bra och maten är god. Och bästa vännen Elsa, som också är änka, bor där sedan ett år tillbaka. Allt är frid och fröjd, trots lite krämpor och lite glömska (och vem lider inte av det?)
2018, den sista januari upphör avtalet att gälla mellan huvudmannen och Tyresö kommun. Priset var för alldeles för högt.
Vad händer då med Anna-Greta, Elsa och deras 33 kompisar som bor på de blockförhyrda platserna?
Och hur ska kommunalrådet Onegård, Albornoz eller vad kommunstyrelsens ordföranden, nu än heter 2018 - kunna agera för att bereda plats till 35 personer, när trycket på äldreplatser redan innan är enormt…
Vad händer om avtalet upphör efter tio år?
Eller för att citera ur förfrågningsunderlaget för denna ”upphandling”, där står följande skrivet om huvudmannaskapet:
”Kommunen har slutligen ett begränsat juridiskt ansvar gentemot vårdtagarna. Huvudman och juridiskt ansvarig för verksamheten är den enskilde vårdgivaren.”
Skillnaden på systemskifte och en vanlig entreprenad
Är Socialdemokraterna emot privata företag?
Det är den lätt retoriska fråga som de borgerliga ofta använder vid den här typen av debatter. Svaret är naturligtvis att vi gillar privata företag och att alla sunda privata aktiebolag alltid har som sitt primära mål att generera vinst till sina ägare. Däremot bör inte detta vara ett mål för Tyresö kommuns äldreomsorg. För vi ska vara en sund kommun.
Hur ser moderaternas framtid ut?
Det finns anledning att på sannolika skäl anta att detta är ett första steg till en ”försäkringsliknande finansiering” - för att använda moderaternas egen glosa. Det följer samma princip som de moderata förslagen beträffande sjukvården i Stockholms läns landsting. Det är peng eller check, som de äldre ska kunna shoppa sin äldreomsorg med. Men när efterfrågan ökar mer än utbudet, så ökar priset. Och då får den äldre åka till någon annan kommun och shoppa sin plats.
Minoritetsåterremiss
Beslutet igår blev en återremiss, ett beslut som inte kräver enkel majoritet. Skälen är att vi få belysa vad som händer i relationen mellan en enskild vårdtagares besittningsskydd och kommunens avtal, om det upphör när det löper ut. Vilka konsekvenser det får om 35 äldre inte kan bo kvar om Tyresö kommun inte kommer överens med den privata huvudmannen efter tio år och att vi vill att kommunens pensionärsråd formellt ska yttra sig över förslaget. Det är också ett sätt att sinka förslaget så att det verkligen blir en fråga för väljarna att värdera i valrörelsen. Jag är säker på att väljare långt in i de borgerliga lägren skarpt ogillar detta. Och vill att vi river upp ett sådant beslut om det kommer upp på kommunfullmäktiges junisammanträde.
Och vill du kolla på debatten kan klicka här:
http://streamsync.qbrick.com/03714/kf_060518/
Men det förslag som jag ska berätta om, har ett stort allmänt nyhetsvärde.
Det är något nytt, något som kommer att bryta sönder principerna om den generella välfärdspolitiken. Det blir en helt annan äldreomsorg. Och det kan sprida sig till din kommun, där du bor. Tänk på det.
Den moderata majoriteten vill inte att Tyresö kommun ska bygga något nytt äldreboende på Farmarstigen. Detaljplanen har legat färdig sedan 2002. Det förslag som kom upp för någon månad sedan innebär istället en privat huvudman och ägare, ska få köpa marken, bygga äldreboendet och driva verksamheten. Helt utan inflytande för Tyresö kommun, vars roll reduceras till att ”blockförhyra” 25 av de 50 platserna i tio år, med ”option” på ytterligare platser om det finns efterfrågan.
Om tio år kan ALLA platser säljas till högstbjudande.
Samtidigt så pekar befolkningsprognosen för de kommande tio åren på att andelen som är 65 år och äldre kommer att öka med 45 % från ca 5100 personer till ca 7400 personer. Och de som är 80 år eller äldre ökar med 65 % från ca 1000 personer ca till ca 1650 personer. Denna befolkningsförändring är inte unik för Tyresö eller Sverige, utan gäller för många andra europeiska länder.
Jag började mitt anförande i kommunfullmäktige på följande sätt:
2013 på våren flyttar Anna-Greta Jonsson 85 år fyllda in på Äldreboendet Krusmyntan. Hon trivs och blir väl omhändertagen. Personalen är bra och maten är god. Och bästa vännen Elsa, som också är änka, bor där sedan ett år tillbaka. Allt är frid och fröjd, trots lite krämpor och lite glömska (och vem lider inte av det?)
2018, den sista januari upphör avtalet att gälla mellan huvudmannen och Tyresö kommun. Priset var för alldeles för högt.
Vad händer då med Anna-Greta, Elsa och deras 33 kompisar som bor på de blockförhyrda platserna?
Och hur ska kommunalrådet Onegård, Albornoz eller vad kommunstyrelsens ordföranden, nu än heter 2018 - kunna agera för att bereda plats till 35 personer, när trycket på äldreplatser redan innan är enormt…
Vad händer om avtalet upphör efter tio år?
Tio år efter att anläggningen tagits i bruk (preliminärt 2018-01-31) kan avtalet förlängas om parterna är överens. I praktiken innebär upplägget att den kommande ägaren kan sälja platserna till den kommun, företag, stat eller annan aktör som betalar bäst om tio år.
Detta förslag syftar till att gå från behovsstyrd till marknadsstyrd äldreomsorg.
Eller för att citera ur förfrågningsunderlaget för denna ”upphandling”, där står följande skrivet om huvudmannaskapet:
”Kommunen har slutligen ett begränsat juridiskt ansvar gentemot vårdtagarna. Huvudman och juridiskt ansvarig för verksamheten är den enskilde vårdgivaren.”
Skillnaden på systemskifte och en vanlig entreprenad
Detta är inte en fråga om ett entreprenadförhållande med en privat utförare. Entreprenader är inte så ovanligt i den äldreomsorg som har kommunen som juridisk huvudman. Visst finns det olika uppfattning om den typen av entreprenader, inte minst inom Socialdemokratin, men den stora skillnaden är att vi aldrig frånsäger oss rätten och möjligheten att agera.
Kommunen har rätt att ompröva vem som ska sköta verksamheten när avtalstiden löper ut. Avtalet kan brytas om det skulle förekomma vanvård, utan att platserna samtidigt går förlorade.
Är Socialdemokraterna emot privata företag?
Det är den lätt retoriska fråga som de borgerliga ofta använder vid den här typen av debatter. Svaret är naturligtvis att vi gillar privata företag och att alla sunda privata aktiebolag alltid har som sitt primära mål att generera vinst till sina ägare. Däremot bör inte detta vara ett mål för Tyresö kommuns äldreomsorg. För vi ska vara en sund kommun.
Hur ser moderaternas framtid ut?
Det finns anledning att på sannolika skäl anta att detta är ett första steg till en ”försäkringsliknande finansiering” - för att använda moderaternas egen glosa. Det följer samma princip som de moderata förslagen beträffande sjukvården i Stockholms läns landsting. Det är peng eller check, som de äldre ska kunna shoppa sin äldreomsorg med. Men när efterfrågan ökar mer än utbudet, så ökar priset. Och då får den äldre åka till någon annan kommun och shoppa sin plats.
Minoritetsåterremiss
Beslutet igår blev en återremiss, ett beslut som inte kräver enkel majoritet. Skälen är att vi få belysa vad som händer i relationen mellan en enskild vårdtagares besittningsskydd och kommunens avtal, om det upphör när det löper ut. Vilka konsekvenser det får om 35 äldre inte kan bo kvar om Tyresö kommun inte kommer överens med den privata huvudmannen efter tio år och att vi vill att kommunens pensionärsråd formellt ska yttra sig över förslaget. Det är också ett sätt att sinka förslaget så att det verkligen blir en fråga för väljarna att värdera i valrörelsen. Jag är säker på att väljare långt in i de borgerliga lägren skarpt ogillar detta. Och vill att vi river upp ett sådant beslut om det kommer upp på kommunfullmäktiges junisammanträde.
Och vill du kolla på debatten kan klicka här:
http://streamsync.qbrick.com/03714/kf_060518/
Sedan går du till punkt 4 på dagordningen.
Är prostitution ett yrke?
Till dig som anser att prostitution är ett arbete, precis som andra arbeten och dessutom världens äldsta. Till dig har jag en fråga:
När man går på A-kassa kan man bli tvungen att ta ett arbete om det inte ligger alltför långt från hemorten. Det är arbetsgivaren som bedömer om den arbetssökande är lämplig för arbetet oavsett dennes tidigare erfarenheter.
Tänk dig nu att din dotter anvisades ett jobb som prostituerad på en legal bordell inte långt från ert hem… Ja du förstår kanske vad jag menar. Tycker du fortfarande att prostitution är ett arbete?
Jens Orback
Jämställdhetsminister
Högerns herrar
Fortfarande saknas också svar kring Svenskt Näringslivs pengar till politiska kampanjer och kring hur smedjorna finansieras. Vad vi vet är att Svenskt Näringsliv år 2003 överförde 300 miljoner till Stiftelsen Svenskt Näringsliv som främst driver sin verksamhet via Timbro men som också fungerar som "såddkapitalist" (deras egna ord) för nyliberala organisationer där Centrum för rättvisa är en samlande kraft, CFR:s VD är fd MUF-ordföranden Gunnar Strömmer. Högeralliansen samarbetar med Centrum för Rättvisa i det s.k. Företagarrådslaget som formulerat Alliansens tillväxtpolitik och där den moderate partisekreteraren Sven-Otto Littorin suttit med.
Stiftelsen Svenskt Näringsliv har en styrelse på sex personer. Dessa är: SAF:s gamle ordförande Göran Tunhammar, Peje Emilsson Kreab, bryggarkungen Jens Spendrup, Agneta Dreber från Livsmedelsföretagen, Lars Ivan Jansson från Wasa Express & Åkeri samt Joakim Stymne från isländska Kaupthing bank. Emilsson var redaktör för Fria Moderata Studentförbundets tidning Svensk Linje 1969-73 och hans reklambyrå har flitigt använts av moderaterna. Spendrup och Jansson är också aktiva i Ratio, näringslivets forskningsinstitut där även Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström sitter i styrelsen och vars VD är Nils Karlsson. Karlsson är också vice ordförande i Skattebetalarnas förening.
Vi vet inte heller med vilka företag och/eller företagare partistyrelseledamoten och finansmannen Gustaf Douglas och partisekreteraren Littorin pratat med för att få ihop de 11,5 miljoner till insamlingsorganisationen Tornet 2005 som TV4 rapporterat om. Eller något om hur mycket dessa satsar 2006. Enligt den numera nedlagda tidningen Finans & Vision ledde sagde Douglas moderaternas dåvarande kampanjbolag Arvid Lindman 2002 som då uppgetts ha dragit in tiotals miljoner i stöd från näringslivet. Det startades också någon "Rosenbadsfonden" 2003 enligt Dagens Industri…..
Jag är inte konspiratorisk utan jag ser bara de samband som moderaterna och Högeralliansen inte vill prata om. Det är nämligen fult att påpeka att kejsaren är naken.
Arne Kjörnsberg
Högerns knektar
Vad som också är sig likt är att moderaterna och Högerpakten har en stark och tydlig uppbackning av Svenskt Näringsliv, Skattebetalarnas förening och en hel hord av nyliberala forskningsinstitut och tankesmedjor. Alla de som jobbade för moderata valsegrar i tidigare val är kvar. Jag fick ett svar på min artikel i Svenska Dagbladet från Svenskt Näringsliv. Gissa av vem? Givetvis av vice VD Jan-Erik Larsson, som om jag inte minns fel var en av gamla nyliberala SAF:s stora härförare.
Upphetsade nyliberaler, rädda nyliberaler och centerns ungdomsförbunds Fredrik Federley har kommenterat mitt inlägg. Så också en del med samma åsikter som jag.
Med den unges övermod och självsäkerhet tror Fredrik Federley att jag nämner honom för att han skulle vara speciellt intressant. Hans åsikter är tyvärr helt ointressanta, de kan läsas på vilken nyliberal eller moderat blogg som helst. Det är ingen skillnad mellan honom och MUF:s ordförande Forsell. Det intressanta, som Federley däremot exemplifierar, är hur CUF och centerrörelsen penetrerats av Timbro och letts ut i öknen. Väljarnas dom kan bli hård.
Det är också därför jag är lite nyfiken på vilka borgerliga ungdomspolitiker som indoktrinerats på den s.k. Stureakademin. Stureakademin är förvisso inte hemlig men däremot förefaller det lite hemligt vilka som utbildats på den.
Arne Kjörnsberg
Arne Kjörnsberg
Stukad Nyliberalism
Det är något tragiskt över både människor och partier som vill glömma allt det som de en gång stått upp för med hög och ljudlig stämma. Moderaterna har sedan 1985 varit som en stor nyliberal kyrka vars olika "kyrkklockor" regelbundet låtit sitt budskap ljuda över slätten: skattesänkningar, skattesänkningar och åter skattesänkningar. Men dessa klockor har, olikt USA och Storbritannien, haft svårt att samla ett tillräckligt stort antal troende. Inte ens 1991 kom partiet egentligen till makten av egen kraft. Sveriges "mest kompetenta regering i historisk tid" som gjorde "regerandet till skön statskonst" havererade, liksom det invandrarfientliga parti vars stöd Bildt var beroende av.
Hyggliga väljarsiffror 1994 och 1998 dolde moderaternas politiska kris som blommade ut först i samband med deras valkatastrof 2002. Nästan omkörda av folkpartiet, dessutom med högerpolitik! Ut åkte den gamla s.k. bunkerhögern och in steg Reinfeldt, Borg och Littorin, som lär ha bildat en ny - minst lika centraliserad och kontrollerande ledning.
Arne Kjörnsberg
Arne Kjörnsberg
Europas medborgare får inte tappa rösten 17 september!
Den 9 maj är det Europadagen. Under de 10 år som Sverige har varit medlem i EU har Sverige alltid företrätts av en socialdemokratisk regering i EU:s ministerråd. Det har gjort Sverige känt för att driva framför allt sysselsättnings-, jämställdhets- och miljöfrågor inom EU.
Om Sverige i höst får en borgerlig regering kommer Sverige driva helt andra frågor. Det kan vi se genom att granska hur de borgerliga partierna agerar i Europaparlamentet.
När parlamentet diskuterade det så kallade tjänstedirektivet gjorde moderaterna sitt bästa för att svartmåla den svenska modellen med kollektivavtal. Folkpartiet och Centerpartiet röstade emot den ändring som handlade om att värna arbetsrätten. Centerpartiet har även i Sverige föreslagit att det ska bli enklare att säga upp unga människor. Den svenska rösten för trygga arbetsvillkor lär tystna tvärt om Sverige får en borgerlig regering i höst.
Den socialdemokratiska regeringen har tagit initiativ till det europeiska jämställdhetsinstitut som kommer att finnas på plats från 2007, liksom en europeisk jämställdhetspakt. Pakten syftar till att stärka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och främja jämställdhet mellan könen. Denna satsning har högeralliansen motsatt sig.
Det dominerande partiet i högeralliansen - Moderaterna - arbetar i Europaparlamentet ofta för att försvaga miljökrav. De har motsatt sig tuffare begränsningar av svavelutsläpp från sjöfarten. De har röstat nej till förslag om utfasning av giftiga metaller som kvicksilver och kadmium. Men kanske allvarligast - samtliga partier i högeralliansen har medverkat till att försvaga EU:s nya regler för kemikalier; REACH. Försvagningen gör att industrin slipper ta fram ens grundläggande information för ett stort antal kemikalier. Moderaterna röstade också emot att konsumenter ska ha rätt till information om de kemikalier som finns i varor.
Valet den 17 september avgör vilken regering som ska representera Sverige i EU de närmaste fyra åren. Den socialdemokratiska regeringen har gjort Sverige känt för att arbeta för jämställdhet, miljö och sysselsättning. Den rösten behövs i det borgerligt dominerade Europa. Låt oss därför se till att inte Europas medborgare tappar den rösten den 17 september!
Valet den 17 september avgör vilken regering som ska representera Sverige i EU de närmaste fyra åren. Den socialdemokratiska regeringen har gjort Sverige känt för att arbeta för jämställdhet, miljö och sysselsättning. Den rösten behövs i det borgerligt dominerade Europa. Låt oss därför se till att inte Europas medborgare tappar den rösten den 17 september!
Åsa Westlund
Europaparlamentariker (s)
